Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till arma länder skänker?
Du, som dig upplät ock en gång för mig,
Jag har dig sett, jag än dig ser,
I nattens dröm du stiger ner,
I stundens qval du tröst mig ger;
Väl genom dimmor blott du ler;
Men när, från stunden friad, dig jag tänker,
Från minnets öga mer och mer
Sig dimman sänker.
Då ser jag dina palmer, dina rosor
I fridens dalar, och de klara källsprång,
Der aldrig lifvets, helsans ådror tryta.
Då ser jag dina gyllne slott på bergen,
Och ser det sälla folk, som dig bebor;
Hur rikt i dettas hela lif sig målar
Dess inre verld, dess tro, dess lag och seder;
Då klinga dina sånger in i själen
Och locka efterljud på sångarns tunga.
Och dock han vet ej om han får dig sjunga.
Förstummad bland ett folk han står,
Som strängt det herrliga förskjuter,
Mot skönheten i härnad går
Och blott af röfvad njutning njuter?»–––––
Nu ett åsklag bryter
Knappt begynda sången.
Frideborg från ögat,
Redan skumt af tårar,
Förer handen, skådar
Öfver sjön, än stilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
