Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hudar äro trötta härens bädd.
Snart allt i dvala sänks. Han ensam vakar
Och än derute under himlen dröjer.
En vårens förstling, vestanvinden susar
I trädens höga kronor. Mellan dessa
Odödlighetens löften, stjernorna,
Deruppe klarna, i den mån å jorden
Afgudalågorna i aska sjunka
Och allt blir tystnad. Zebaoths härar ensamt
Sin sång till Herran nu i bedjarns hjerta
Genljuda låta, der mot klippans altar,
Det mossbeklädda, han försjunken står
I stumma tankar, själens blyga blickar
Mot åldrar kommande, mot verkets frukter.
Hvad! — Är det dunklets villor? — Gjuter sig
Med dessas bildspel trötta andens eget?
Är det ett bud af siartröst från ofvan?
En syn ur än ofödda seklers sanning? —
En dagning genoms vallar skogens krets;
Dess stammar bli till ljusa tempellundar;
Till hvita hvalf de höga furors kronor;
Till praktfullt altarbord den vilda klippan;
Och ofvan hvälfver sig en segerbåge,
Uti hvars midt från korsets mörka stam
Ljusglänsande nedblickar kyrkans Konung,
Bland änglar, ofvan sörjande i molnen,
Bland helgon, nedan hyllande i stoftet. —
Nu ser han bort mot templets pelarrader
Och ned mot choret. Syn af ljus och storhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
