Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stålblixtrande sig röra syns i rigtning
Att nalkas. Men bland väckta Birkamännen
Helt skilda känslor vakna ses af faran.
Tveäggadt svärd, hon skiljer strängt och säkert
De trognes lilla hop ifrån den större,
Som håller stånd till dess att — pröfning kommer.
Till flykt nu desse mana, ropa högt
Mot fruktlöst trots, mot oförnuftigt sjelfmord.
Blott på sin mästare de förra se.
Ej annan vishet äska de, än hans.
Med honom lefva eller dö med honom:
Allt kunna de -— blott ej från honom vika. —
Och han — o ägde än en tvekan rum,
Om här, om nu den helga stunden kommit,
Då lifvets offring vinner vittneskronan
(Hon skänkes ej åt fåfängt manad död,
Hon är ej lön för lif, som sjelfviskt ryckes
Ur Herrans tjenst), — så löses denna tvekan
Af synerna, som här från himlen stego.
Ej detta rum han öfvergifva kan. —
Att sista striden redan afgjord är,
I ögats vissa, glada himmel läses,
En spegel af den himmel, dit han blickar,
Och den, likt Stephanus, han öppen ser —
Den sista striden: mensklig vishet, sluten
För Herrans röst i hjertat och visionen,
Yäl hviskar än en gång sitt: lef för Christus!
Men väldigare ropa synens bilder:
Vik icke hädan! detta rum är heligt!
Och alla vittnen, som ur blodets dop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
