Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När så en här af allt hvad sinnligt tjusar
Nu med förenad makt hans själ bestormar,
Att öfverljuda djupa, stilla talet
Af Herrens röst i hjertats innersta:
Då väcks till ord den stumma, mörka ande,
Som bunden och bevakad låg af Ordet;
Han hviskar, som i jordens första tider:
«Ditt värde känn! — Se här det sköna verket
Af ditt förstånd, din trohet, din uppoffring!»
Och hjertat svarar: «ja, det är mitt verk!»
Då nedslår straffets ljungeld. —
Se! i vester
En dimma stiger. Purpurfärgad solen
Sitt klot mot flodens breda vågor närmar,
Som, purpur sjelfva, bort mot hafvet gunga. —
Nu gå till blodfärg både sol och bölja. —
Men hvad? ett mörker öfver floden bredes
I vester längst — och närmar sig — och se!
Ur mörkret blixtra fram likt tusen gnistor.
Och der, på stranden och på fältet ila
Mot unga stadens vallar menskohopar.
I deras rörelser är ångst — de fly!
Ångst är i deras rop, dock öfverröstadt
Af skränet snart från hoparna som följa,
Af skränet ur det moln, som höljer floden
Och nu, sig närmande, till flotta bytes
Af tusen båtar, främst ett led af drakar. —
Men allting, jord och himmel* flod och fält,
Och folk och skepp, af blodfärg öfvergjutes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
