Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sände sin dimma;
Nu dessa nyfödda
Sågo i veriden
Endast hvarandra,
Så de folio,
Trampade neder
Skaparens vilja:
Andarnes räddning
\
Och egen herrlighet.
Så de plantade
Fort ett slagte,
Blindt såsom de.
Kom så floden,
Sänkte i djupet
Syndiga ätten.
Falska Undiner
Hämna ville
Fruktlösa kärleken:
Äfven mitt rikes
Svaga spillror
Sökte en fristad
I Gnomernas hem,
I klippornas ådror;
Vann dock den bästa
Här på ditt altare.
Högt* ifrån solen,
Der ibland ädla
Stamförvandter
Hyllad jag dröjer,
Bidar i stillhet
åsigt klaraste lågan, d. d.
till hufvudet på Ormuzd,
hvilken med en lätt nysning
antänder henne.) Sprakar du*
gubbe! — Det var godt. —
Ja, mor, såsom dessa
rök-hvirflar ha våra år försvunnit,
«och snart är minnet öfngt
blott af dem.» I yttre oro
och strid, men inre äro och
frid; trogen var jag, och
trogen var du, och nu, och nu,
hvad skulle väl störa min
lef-nad? jorden är tom och åldrig
min fru, och ett af de tu är
nog för mitt lugn och min
trefnad. — Nej, hör hur
oför-sedt och präktigt det rimmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
