Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min papistisk* trätobroder i Florens, Constantin Höfler,
har hitkommit oöh uppsökt mig. Hemmastadd fifven här, har
han tort mig till ställen, som väl få främlingar skådat. Så
t. ex. det vid piazza Barberini belägna kapucinerkloster, i hvars
grafhvalf de hädanfarna munkarnas skeletter stå i sin skrud
uppställda kring murama. Så fifven i kyrkan Maria della
Morte, hvarest alla kyrkliga prydnader, ljuskronor o. s. v. firo
äf de dödas ben sammansatta. Angelägen att låta sin kyrka
stå fram åtminstone i ett poetiskt imponerande sken, synes
Höfler dock numera undvika all dogmatisk polemik, sedan
den försökta ej rätt väl aflopp. Men mycket vänlig äT han
ännu alltid och skulle säkerligen gerna rädda mig.
Äfven en annan ung ramkatolsk vän har jag återsett. På
spanska platsen mötte jag engång — såsom här ofta är
händelsen — en lång dubbelrad af unga propagandister, vallade
såsom vanligt af tvenne Jesuiter. Deras drägt skiljer sig från
dessa föders nästan endast deri, att offerlammens fotsida svart*
rockar hafva rödt foder. Hastigt ryckte en af dessa ynglingar
af sig den vederstyggliga båtformiga jesuiterhatten och begynte
att med de lifligaste bugningar ge tecken af sin stora fögnad
öfver återseendet. Det var min belgiske medfånge på St. Roccö,
van der Linden. Någon slags conversation kunde nu så
mycket mindre komma ifråga, som troppen fortsatte utan allt
af-brott sitt taktmässiga tramp. Väl tager jag för afgjordt, att
han för de stränga väktarena måst göra reda för denna så
markerade bekantskap och jag hade väl således någon
anledning förutsätta, att han måst bikta sitt afhörande af mina
predikningar i fängelset — hvilka på honotn gjorde det intryck,
att han först efter den erhållna upplysningen att vår kyrka
icke lärer absolut fördömmelse af hvarje katolik, tog sitt beslut
«a tuto» att stadna qvar i den kyrka, enligt hvars lära vi
protestanter ärö ohjelpligt förtappade. Jag kunde således vänta
att möjligen blifva ett föremål för Ordens vänliga
uppmärksamhet. Något prof deraf har jag dock ej sport, om icke i
det factum att en gång på Corso ett sådant der jesuitpar ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
