Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty vantrons hydra tiohöfdad hväste
I tio sekters skilda confessioner.
Af falska kunskapsträd sin näring tog den
Och ville veta mer än Herren talat —
Då gaf mig Herren att på nytt uppresa
Det lifvets träd, som ensamt frukter bär
Af evig art. I jordens djupa sköte
I fyra sekler re’n förglömdt det legat.
En dröm på Zion bjöd mig att det söka;
Jag följde den och gick, och lätt var mödan
Och rikt belönt; det helga trädet fanns
Än friskt, som då det bar den tyngsta börda,
Med spåren ännu tydliga på stammen.
Det höga undret sinnena förente;
Gemensam sången steg till lifvets herre:
En glad förtröstan i mitt hjerta föddes
Att kyrkan icke åt sig sjelf är lemnad,
Men himlens finger synbart än regerar;
Ty hopen ropar nu som förr på under,
Men under af historisk art och skepnad;
Fast blind för dem, som ej tillhöra tiden.
Isynnerhet den kalla otron, dotter
Af maskens högmod, fordrar kraftig dosis.
Den pest, som spöijes i ditt stift, Martinus,
Knappt skulle stillats genom korsets fynd.
Eörståndsnarrn kan vår Herre sjelf ej bota.
en kammarherre finträder).
En borgare fört hit en fängslad yngling
Och vill tillkännage en sak af vigt. v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
