Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hör redan före ridåens uppgång musiken af flera
förbitågande regementen, hvilket äfveri fortfar en god stund
sedan den är uppe. Theatern föreställer en stor plats i
huf-vudstaden. Konungen, marchfärdig, till häst, bredvid
nedgången till ett underjordiskt rum, talar melodramatiskt mellan de
särskilda truppernas marcher:
Träd upp, min vän, utur din mörka cell,
Oss fjérran kallar fosterlandets väl.
Gud vet hur snart det åter oss förunnas
Att med vårt majestät det folk bestråla,
Som troget, stilla, vördnadsfullt der står. —
En hel armé af bittra fiender
Re’n Öfver gränsen är, och hotar grufligt
Att vända upp och ner på hela riket.
Isynnerhet på drottningen man syftar. —
Du vet att konung Hippopötamus
Var min rival, och, fastän bröllop varit
Öch formlig vigsel båd med mig och krona,
Fortsätter han ännu sitt frieri.
Nu tänker jag att sjelf ge honom korgen,
En konglig korg utaf kanoner flätad;
Men detta stora skådespel för verlden
Kan ej umbära dig, vår högra hand!
Träd alltså upp utur din mörka cell!
(SuffWren uppträder*)
Och vet, ditt rum skall icke profaneras.
Coracimaga sjelf, vårt lifs klenod,
Vår hulda drottning, söker der en fristad
Mot krigets brak och hoflifvets depenser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
