- Project Runeberg -  Waldemar Klein. Novell /
16

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu för tiden, vill jag likväl aldrig mer tala om penningarne.
Jag aer att Maria hade rätt, d& hon för en stand sedan
yttrade att jag härigenom skulle sära er."

”Sade hon verkligen det?” frägade Klein lifligt och
kunde nu icke afhålla sig att vänligt trycka den hand, han ännu
höll i sin.

"Ja, hon förstod saken bättre!" återtog fru mamma . . .
"Och ni, herr doktor, om ni hädanefter som hittills, är vän af v&rt
ringa hus, torde ni tilläta att jag nu går och tillsäger Maria
att skynda med téet."

Klein öfverlade ett par ögonblick, sjelf alltför benägen
till försoning. "Nåväl", sade han, "jag känner att jag ej kan
umbära det trefliga umgänget i ert hus.**

Fru von Horst nickade vänligt åt sin gäst, och försvann.

rQvinna, qvinna, så listig du är!" mumlade han för sig
sjelf. "Jag har dock fullkomligt genomskådat dig."

2.

öfverlåggning, beslut och början af ett lustparti.

Och hana a jul lag pä läppar ne.

Bulwer.

Nu öppnades dörren, och en liten näpen jungfru inkom
med brickan, satte den på bordet, gjorde en nigning för
doktorn, och sedan hon beställsamt putsat ljusen och med
förklädet borttorkat några fläckar från bordet, gick hon åter,
förtretad att doktorn ej ens bemärkt hennes lilla person.

Blott ett par ögonblick senare visade sig Maria i sin
enkla, men smakfulla hvardagsdrägt, hvaruti hon likväl i Kleins
ögon var långt behagligare, än om hon nyss slutat den mest
utsökta toilett. Hon helsade honom med det vänligaste
leende; men då han, i stället att, såsom vanligt, på några stegs
afstånd göra en lätt bugning, nalkades, tog hennes hand, och
för första gången förde den till sina läppar, med en blick för
hvilken hon sänkte sin till golfvet, då kände hon ett ovanligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcewklein2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free