Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brink, Julie och jag och vi alla !w tillade hon, rådd att hafv a
sagt något opassande.
”Och huru länge har det varat?” frågade han.
”Fyra dagar . .. men tala ej mera, Gustaf — det är
farligt !” säger doktorn.
”Ack, du goda!” suckade han och såg henne vänligt
bedjande i ögat. ”Lofva mig att icke gå, så vill jag vara tyst
ojph åter slumra, ty,” tillade han sakta, ”jag ser och talar med
dig äfven då.”
rJag vill gema blifva qvar, Gustaf, men blott icke . . .” —
hon gjorde härvid en rörelse att befria sin hand, den han vid
de sista orden åter fattat — vdu inser väl. ..”
”Äh ja, jag inser mer än väl,” svarade han och släppte
den hastigt, ”att du är nyckfull och barnslig såsom andra
qvin-nor!” och han, som hittills legat nästan orörlig, vände sig nu
så hastigt om att han gaf till ett svagt anskri öfver den
smärta, detta förorsakade i hans sårade hufvud.
Den stackars Karolina blef alldeles rädlös. Hon satt tyst
och stilla och grät rätt bittert både, såsom hon nu tyckte,
öfver sin onödiga blygsamhet och öfver Gustafs hårdhet. Denne,
som hon trodde vara insomnad, emedan han förblef tyst, hörde
dock mer än väl; men han var så utmattad att han ej orkade
tala. Efter en läng svår stund tyckte hon dock att hon hörde
honom hviska hennes namn. Hon lutade sig ned, strök med
den ena handen lockarne från hans panna, lade den andra utan
tvekan i hans och bad innerligt: ”Käre Gustaf, såg om du
förlåter mig och om du ej är sämre?’*
Ett mildt leende sväfvade på hans läppar. ”Jag är svag,
men lycklig — var icke rädd, och ropa ingen!”
Dessa ord kunde hon snarare gissa än höra, och ehuru
svårt det var att efterkomma dem, gjorde hon dock hvad han
bad henne. Så hade nära tvänne timmar förflutit utan att han
varit yaken, och innerligt tackade hon Gud, då Brink kom för
att aflösa henne samt försäkrade att denna sömn var både
naturlig och god.
Åter hade några dagar försvunnit. Nu kunde ryttmästaren
åndtligen begagna båda sina stöflar, och instundande afton var
bestämd till hans första uppvaktning. Julie, underrättad att den
länge väntade timman ändtligen skulle slå, hade med utmärkt
omsorg och smak anordnat sin eleganta drägt. Tébordet var
gerveradt i stora förmaket, och sjelf satt hon framför detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
