- Project Runeberg -  Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen /
176

(1927) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi seglat i fjorton dagars beständig storm och
motväder och kommit upp mot udden af Norge, fingo vi
god vind för åtta timmar blott. Med denna kommo
vi på fjorton mil nära Marstrand och hoppades om en
tio timmar komma dit; men i detsamma få vi utan
något lugn eller stiltje på en gång motvind med sådan
storm, att vi hvarken kunde komma längre fram eller
lovera. Vi voro då tvungna att vända om. Denna
stormen varade i sju dygn och var så häftig, att vi
ej kunde föra något segel, utan drefvo på Guds försyn
i dessa sju dygn, utan att veta hvarthän. Besättningen
och skepparen, som farit till sjöss somliga 26, andra 20
och 17 år, hade aldrig erfarit dylik storm. Vi mistade
segel och fruktade i tvänne dagars tid i hvarje
ögonblick på vårt sista öde. Ingen räddning syntes möjlig,
och det trösterikaste, man sade mig, var att vi om ett
par dagar till, om stormen kontinuerade, skulle drifva
till Grönland, eller kanske svälta ihjäl, ty provianten
började tryta. Ett eller annat var ganska trist att
tänka på; men Gud styrkte mig nog att finna mig
häruti. Jag var rätt resignerad och trankil, och var
det ingenting mer som rörde mig än den sorg, som
jag visste att detta skulle förorsaka min gode far. Nu
ändtligen, sedan stormen i måndags något stillat sig
och vi efter observationer kunde märka, att vi voro
norr om staden Bergen, funno vi möjlighet att arbeta
oss in hit, och vi äro, Gudi vare ärad, frälsta. Ondt
krut förgås icke så snart, eller rättare, ty Guds
välgärning är för stor för att tala med lättsinnighet
därom, vår Herres nåd har velat ännu förlänga nådetiden,
och jag tillskrifver detta min salig mors välsignelser
och min gode fars förböner. Men min fars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:18:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcrikskans/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free