Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han fullbordade loppet, nedlade vandringsstaven,
nedlade alla jordiska värdigheter inför Världens
Alls-mäktige Herre, lämnade detta hemvist — ack, vi äga
här icke något varaktigt hemvist!
Intet lovtal över dig, förevigade, vill jag våga, blott
några blomster vill jag samla att smycka din urna.
Tiden, lik en flod, rinner omärkligt sin väg, till dess
den förlorar sig själv i evighetens omätliga ocean.
Lycklig den, som utmärker dess perioder genom
handlingar, som bära vittnesbörd, då tiden själv ej mer
är till.
Året 1744 började i Stockholm hans levnad. De
första åren äro föga märkliga. Barndom och ålder äro
lika hos alla människor. Där blomstrar hoppet, och
här är det vissnadt. Fadern, gulddragare i Stockholm,
omkom vid en lustresa på sjön genom krutexplosion,
som par bricol slungade vår Carl Ernst en trettio alnar
bort i land. Den nittonårige ynglingen fortsatte nu
faderns yrke, blev borgare och begynte en bana i
samhället, vilken med sä mycken heder av honom
utmärkts.
På denna långvariga, ofta törnbeströdda stig lärde
han den vises vetenskap att rätt njuta livets bägare,
som innehåller ljuvt och ledt, samt att försötma det
ena med det andra. Bricoleriet blev därvid hans
lärospån, alltifrån den 11 november 1779, och vittna om
framgångarna befordringarna år 1780 till Skinande och
Seende, år 1783 till vice guvernör, 1784 till guvernör,
1799 till deputerad stormästare och generalordförande
och den 20 december 1812 till stormästare.
Han var en redlig och bra svensk man av äkta skrot och
korn, glad och tjänstaktig, gjorde allt för en vän och
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
