Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gud och Herr Baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Andreas Jansson i Måla skulle ge honom för
hans »besvär med barnen», sedan de lyckligt och väl
blifvit konfirmerade, lutade han sig åter fram öfver
skrifbordet och begynte skrifva.
Han hann dock icke långt förr än en svag,
nästan rädd knackning på dörren, som ledde in från
farstun, återkallade honom från hans
godtköps-himmels-färd och kom honom att med en något irriterad min
och pennan i högsta hugg vända sig om mot dörren
och utstöta ett väldigt:
»Stig in der!»
Utan att vidare bekymra sig om den inträdande
— han hade hört på knackningen, att det var någon
som man kunde låta vänta — fortsatte han, der han
blifvit af bruten, och det dröjde åtminstone hela fem
minuter, innan hans penna arbetat sig fram genom
en riktigt raffinerad själsnöd. Men när han så
afslu-tat sin skildring med ett försonande och
uppmuntrande »kommen till mig I alle, som arbeten och ären
betungade och jag vill vederqvicka eder!» kastade
han pennan ifrån sig, sköt tillbaka stolen från
skrifbordet och lät den göra helt om, så att han kom att
sitta midt emot den, som möjligen kunde befinna
sig nere vid dörren.
Och der fans också någon!
Det var en ung flicka — på sin höjd en sexton
år — tarfligt klädd, men ovanligt väl växt, så väl
till och med att en man icke gerna tog sina ögon
ifrån henne, hade han väl en gång fått henne inom
synhåll. För öfrigt var hon ful, men hade någonting
lidelsefullt i ögonen, som jemte den något breda
munnen med de fylliga läpparne och de perlhvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
