Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gud och Herr Baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronen drog en suck af lättnad och tryckte
hjertligt komministerns hand. Nu var saken rangerad.
Han tyckte sig till och med ha gjort den unga flickan
en så stor tjänst, att den nästan vägde upp, hvad
han brutit mot henne. Nu var det värsta
öfverstö-kadt och se’n gick allt nog bra, bara man lemnade
flickans mor litet pengar och på det viset fick henne
att tiga med namnet på fadern till barnet. Ty att
Karin hållit sitt löfte till honom, att icke för någon
yppa hans namn, — det gjorde han sig inga
illusioner om. Han trodde sig veta, han, hvad qvinnornas
löften betydde!
Komministern var också nöjd med den vändning
saken tagit och ropade in sin hushållerska och anhöll
om att få bjuda på litet konjak och vatten.
Baronen knäppte upp ridrocken och beslöt att
dröja en stund. Han kände sig så nöjd med sin
dag...
Men nere vid laxkaret i forsen hade det skockat
sig mycket folk. Det var några af statdrängarne, ett
par arbetare från tegelbruket och ett halft dussin af
arbeterskorna vid spinneriet.
Midt inne i ringen låg liket efter en ung flicka.
Man hade nyss hittat det, när man skulle vittja
laxkaret.
»Den der flickan var då bestämdt en riktig
slinka», yttrade en af arbeterskorna från spinneriet
med händerna i sidorna. »Man behöfde bara se på
henne för att se, hvad hon gick för. Mins ni sådana
ögon hon hade? — usch då! — och nu gick hon och
läste till!»
Det var liktalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
