Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. N:o 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smula i det stackars lillä hufvudet, men allt efter
som hon började att kunna reda sina minnen, blef
hon också dystrare, och man såg aldrig ett leende
på de vackra, rosenröda läpparne eller en solglimt i
de stora, ljusbruna ögonen. Då och då, men allt mera
sällan, återföll hon i sitt forna vanvett, och då sjöng
hon från morgon till qväll den vemodiga visan om
konungens kamm ars ven och skrattade, så att det gaf
eko i det gamla, tysta huset.
Nu kom den yngre brodern fram till henne, der hon
satt i soffan, och i det han pekade på modern hviskade han:
»Ser du, syster Lisen, hvad mamma sofver godt;
hon måste ha varit mycket trött!»
»Ja, jag ser.»
Gossen satte sig vid hennes fotter och såg ut
genom fönstret och upp mot himlen, der stjernorna
gnistrade klart och kallt.
»Nu föll en stjerna», sade gossen. »Ar det sant,
syster Lisen, som folk säger, att i samma ögonblick
en stjerna slocknar, så dör en menniska?»
»Du får inte tala så der allvarsamt med mig! . . .
begriper du inte det?»
»Ni få inte tala så högt: mamma kunde vakna!»
varnade den äldre brodern, den femtonårige Ernst,
som satt vid bordet i fönstersmygen och läste. Modern
hade nämligen föresatt sig, att det skulle bli en
»magister» af hennes »guldgosse», och der satt han nu och
pluggade sin Ellendt-Seyfferts latinska grammatika; —
han var »latinare» ska ni veta!
Det blef tyst i rummet på den blifvande
magisterns tillsägelse, och man hörde endast dennes
half-mummel, när han konjugerade sina hårdsmälta verb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
