Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under segel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utöfvarne af segelsporten; t. ex. hr R. en
oklanderlig man af verld, men en smula blaserad och
lefnadstrött, tyckes först riktigt komma i sitt esse,
när gångbron tages in mellan Djurgården och
Ka-stellholmen, och man börjar klargöra jakterna för
de stundande sommarseglatserna. Då träffar man
honom hälst tidigt om morgnarne eller fram på
eftermiddagen nere vid den lilla träbron mellan
Skepps-och Kastellholmen i full färd med att instruera sina
jaktkarlar. Så försvinner han alldeles en dag fram
i juni, men dyker som hastigast upp vid någon
badort, brun i synen som en medlem af något
sigenare-kapell och klädd i sjömanskavaj och segelduksskor.
Men trots den bruna hyn och sjömanskavajen är
det alltid verldsmannen, man har för sig. Hans sätt
är älskvärd t som vanligt eller om möjligt ännu
älskvärdare, ty hans skämt eger en för honom
ovanlig friskhet, och hans rörelser äro lifligare än
annars. Han har fått någonting af tjufpojke, som klär
honom ypperligt. Och just detta hans olika sätt
att vara — jag har redan anmärkt, att han under
vintrarne förefaller litet trött och blasé — gör
honom intressant i damernas ögon: — »det är sådana
kontraster!» — —
Nå väl, jag träffade R. i Visby.
»Ni borde ha blifvit sjöman, min herre!»
Han skakade på hufvudet och svarade:
»Bah, menniskan är ett så besynnerligt djur:
hade jag blifvit sjöman, hade jag (sannolikt
kommit att sätta mera värde på landbacken. Som det
nu är, är sjön mitt medel mot ledsnaden: jag
dränker den i kölvattnet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
