Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sportdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom hvilken fonddekoration — Stockholm med sina
tornspiror, inbädaadt i grönska och belyst af en
strålande vårsol!
Och framför detta rörliga lif och denna
hänförande fonddekoration började herr kandidaten känna
sig riktigt poetisk stämd. Han blef improvisatör, och
han hemtade inspiration nr ett par stora blå ögon,
som allt emellanåt sågo upp i hans med en till
hälften drömmande, till hälften förundrad blick.
Hon hade nämligen aldrig trott, att hennes
kusin kunde vara så intressant. Han hade ständigt
förefallit så allvarsam, så tillbakadragen. Både
löjtnanten och häradshöfdingen hade haft så mycket att
säga henner men Edvard — aldrig! Och nu! — det
var då riktigt besynnerligt! ... tänk, om han fått
solsting! Och vid denna oemotståndligt komiska
tanke kunde hon icke afhålla sig ifrån att brista
ut i ett hjertligt, klingande skratt.
I samma ögonblick hördes ett oroväckande
fnysande och stampande bakom dem, och med ett
litet skrik af förskräckelse trädde hon sin arm under
hans.
»Jag blef så rysligt rädd, Edvard!»
Han såg på henne med en egendomligt varm
blick.
»Du är ett barn, Betty!»
Det kom så mildt och smekande, så
beskyddande öfver hans läppar. Hon visste icke hvarför,
men hon lät sin arm förbli i hans.
Och der förblef den också qvar... hela tiden
sporten varade och under vägen hem — ja, också
under vägen hem.! Och der ute, midt på den vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
