Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En originel visit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drömmer ni om?» skulle hon med sin djupa,
melodiska stämma hafva svarat: »om det oändliga.»
Hon blef qvar ända tills solen hade sjunkit. Då
dess sista strålar glimmat ut vid synranden, reste sig
m:e Bernhardt från sin framåtiutande ställning och
sträckte ut armen för att stänga till fönstret. Men
i samma ögonblick hejdades hon af följande ord:
»Tar madame emot?»
Rösten var henne fullkomligt obekant, och orden
hade uttalats der nere i trädgårdens dunkel. Men
det fans något visst i den der stämman, som slog
an på henne, och ännu en gång upprepade den:
»Tar madame emot?»
Skulle hon göra detta eller icke?
Hvarför icke?! — Som sagdt, det fans något visst
i den der stämman, som slog an på henne, och så
sjelfva sättet att anmäla sig. Hon beslöt sig för att
ta emot. Det var ju så dödande tråkigt under de
långa qvällarne, och dessutom hade hon betjeningen
nära till hauds, om man ville .. . bah!
»M:e Bernhardt tar emot.»
Hon hade knappast hunnit uttala detta
medgif-vande, förr än en af häckarne delade sig och släppte
igenom en ung man, klädd i sjömansdrägt och med
en skotsk resmössa på hufvudet.
»Tack!... tusen tack!» sade han, och så svängde
han sig helt ogeneradt in genom fönstret.
M:e Bernhardt började redan ångra, att hon
tagit emot en dylik vildbasare.
I nästa ögonblick stodo de midt emot hvarandra
inne i ateliern och betraktade hvarandra under en
djup och ömsesidig tystnad: han med ett litet skälmskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
