Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Francisquine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett kärlekens solskenslif tillsammans med den
tjugu-tvååriga Sidonie.
Så kom katastrofen, upptäckten af hans fars,
bankdirektörens, förfalskningar och dennes sjelfmord.
Henri uteblef och syntes icke mer i den lilla
entresolvåningen vid boulevard Port Royal: han var
för stolt att göra sig till föremål för en qvinnas
medlidande. Dessutom svek honom tron på Sidonies
kärlek, när han icke längre kunde svepa in henne
i siden eller strö öfver henne ett regn af presenter.
Sidonie väntade honom en hel vecka; hon sörjde
honom till och med en half och skickade bud till
hans vänner för att om möjligt få veta, hvar han
uppehöll sig. Ingen visste det, ingen hade sett
honom.
Då tog Sidonie, den mjuka, hvita, lilla Sidonie,
sitt parti, packade sina koffertar, bundtade i hop
kär-leksbrefven från honom och brände dem. Och då
den sista gnistan glimmat ut bland falaskan, ansåg
hon sig löst från sin senaste förbindelse — det fans
ingenting qvar af den annat än minnet. Hon var fri,
och följande dag lemnade hon quartier Latin och
studentlifvets bullrande glädtighet.
Så läste också hon en vacker dag den der
teaternotisen. Allt det gamla vaknade upp, vaknade med
förnyad kraft, och en hel förmiddag låg hon qvar i
sängen och tänkte på Henri. Så steg hon upp, klädde
sig i största hast, lät spänna för och for sjelf och
köpte biljetter — hon ville vara säker.
Och nu satt hon i sin loge, till utseendet
likgiltigt tillbakalutad mot den mjuka stolskarmen, sakta
fläktande sig med den svarta solfjädern med de mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
