Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från engelska kanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följa hvarje fartyg, och la Manche skall jag fylla
med lik och spillror, ty jag har älskat dig till
galenskap!» Och hon sträckte sig upp emot honom och
fäste en lidelsefull, men likväl isande kyss på hans
läppar. Så gaf hon till ett klingande rop och fördes
bort, buren af sina luftandar.
»Men stormen lugnade ur, solen trädde fram i
öster mellan skyarne, och Paul var räddad. Med ära
och berömmelse återvände han till Rouen med det
svarta ölet åt presterna.
»Nu ämnade man fira bröllop. Detta skedde
äfven, och det var skottår.
»Yvonnette lärde snart Paul att förgäta alla andra
qvinnor, och då glömde han äfven löftet till Bliss.
Han for inte till den vilda, klippiga ön Sercq S:t
Hansnatten: han sof hos sin Yvonnette .. .
»Men Bliss har hvarken glömt sin kärlek eller
sin hämd, ser ni, herre, hon måtte tillhört de qvinnor,
som älska endast en gång i lifvet.»
Mäster Riolet såg stadigt rätt för-ut och bet
hårdt i pipskaftet.
Han hade rätt: Bliss har icke glömt att hämnas:
vrakspillrorna längs utmed kusten af engelska kanalen
bevisa detta.
Och misten och dimman äro ännu i dag
sjömannens svurne fiende, en fiende, som han fruktar
mest af alla.
Trouville, Juli 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
