Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag vet icke, men döden är lians följe,“
genmälde Guttorm.
Nu ljödo lurarne, och i allt snabbare fart
nalkades Hakons här de modige böndeme. Några
ögonblick till, och de båda härarne stodo
mot hvarandra. Då ljöd Hakons starka stämma,
och allt sammanblandades i ett oredigt
virrvarr.
Striden blef het. Bondehären svigtade,
men der Haralds hjelm och blå kappa syntes,
der veko Hakons djerfvaste män. Snön purprades,
och man hörde endast vapenklang och
vilda rop, blandade med de sårades jämmer.
Efter en stund ¿nötte Hakon och Harald
hvarandra, och den tvekamp, som nu började,
var väl värd att skådas. Hakons häst hade
stupat, och sålunda stred äfven den norske konungen
till fots. Hjeltarnes svärd korsades
blixtsnabbt och kraftigt. Slutligen splittrades
Haralds och Hakon sänkte genast sitt. I samma
ögonblick smög en mörk gestalt mellan de
begge kämpande och stötte hastigt en dart i
Haralds bröst. Denne segnade död till jorden,
utan ett ljud af smärta. Lika hastigt, som den
kommit, var skepnaden försvunnen.
Bondehären hade rymt fältet, men en del
af dem hade jämte Guttorm och hans förnämste
män dragit sig in i gillestugan, följde i
hälarne af Hakons krigare, hvilka stormade in
genom dörren. De stannade häpne, då de funno
Guttorm sittande lugn i högsätet och huskarlarne
stående i en krets kring honom. Strax
derefter steg äfven den norske konungen in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
