Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nung Hakon“, genmälte Guttorm, i det lian
gaf sina män tecken till strid.
Konungen drog då sitt svärd ock trängde
Guttorm in på lifvet. De öfrige skiftade skarpa
hugg, och Yig Halldorsson sände flere norrmän
in i evigheten. Gilestugan genljöd af
vapenbraket, och mjödhornen lågo omkullstjelpta
på bordet, öfver hvilket mjödet strömmade,
mängande- sig på golfvet med det rykande blodet.
Allt erbjöd en syn af förstörelse och fasa.
Midt under den vildaste striden’smög sig Hallgärda
in i salen och skådade förfärad på den
kamp, i hvilken fadern var invecklad.
Guttorm svang sitt svärd med ungdomlig
kraft, och Hakon vek flere gånger tillbaka för
de väldiga huggen. Men så snafvade G uttorm
och föll, och Hakons svärd bet sig girigt in i
hans hjerta. Med ett genomträngande klago-
skri sjönk Hallgärda ned öfver sin fader. Stri-
den upphörde. Guttorms huskarlar skyndade
att lyfta sin husbonde från golfvet upp i högsätet.
Den norske konungen och hans män
smögo sig tyste ur gillesalen. Endast trenne
norrmän blefvo qvarlemnade såsom vakt vid
dörren.
“Det lider med mig,“ hviskade Guttorm
till Hallgärda.
Då öppnades dörren och svartebrodern
trädde in och fram till den döende gamle,
hvilken slog upp ögonen och skarpt synade
munken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
