Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grymme presten en pil genom hjertat. Tag
mitt lit, men nåd för honom, hvilken ligger
slagen vid dina fötter!“
Hakon betänkte sig ett ögonblick, så svarade
han:
“För din skull, fagra jungfru, vare det frid
mellan mig och Vermlands män. Om du ej
hatar mig för djupt, så bed någon gång en
bön för mig till helgonen! Kanske kan konung
Hakon vara i behof af den, — farväl!“
Han helsade henne höfviskt med svärdet
och svingande sig i sadeln, red han bort, åtföljd
af sina män, sedan han sändt bud till
bondehären att förlikning nu vor& ingången.
Efter en stund kom den slagna hären tillbaka.
Med grämelse och sorg förnam den att
den käcke Vig var sårad till döds. Han blef
varligt lyftad på sköldar och buren af sörjande
vänner till en kolares koja, i hvilken man lade
honom på en bädd af mjuka elghudar.
Då Hallgärda kom fram till bädden, reste
sig den sårade på ena armen och helsade henne.
Hon fattade hans hand och höll den länge i
sin. Då sjönk hans matta hufvud långsamt
ned på elghuden, men ett skimmer inifrån spred
en förklarad dager öfver hans panna. Han
tillslöt ögonen och drömde. Lifvets hemlighetsfulla
gåta stod i detta ögonblick afslöiad
för hans själ, och der rådde en outsäglig nid
kring hans dödsbädd.
“Farväl!“ — hviskade han till sist med
en lång blick på henne; “d«r uppe skall jag å-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
