Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Canova, förr af alla blindt förgudad
och nu i samma blindhet opåaktad,
Rauch, Flaxman, Thorvaldsen... Ej kämpe finnes,
som re’n i denna värld sin lager vinner.
Först döden flätar honom kransen; tiden
förjagar dimmorna som skymde blicken.
Men ack, hur mången konstnär har i irring
utur din klippa slagit falska former!
Mot dolda sprickor ofta mejseln slant,
och mycket uppstod här på skönhet blottadt.
Men dock, det låga sjunka skall i glömska
och skönhet stråla evigt kring ditt namn.
Hvad bär du än för under i ditt sköte,
i dessa djup, där Dante ännu sofver,
som Michel Angelos beundran såg,
men ej förmådde väcka? Hvilken framtid
är här förborgad? Skall hon stråla månne
i skönhets kransar, rikare än dem,
som-Romas och Firenzes kyssar räckte?
När kommer dag, då hon ur grafven står?
Då »handen lydig under andens makt»
det ädla mejslar ut ur skrofligt hölje?
1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
