Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den militära börda, som tryckte Estland, var sålunda
ganska ringa efter tidens förhållanden. Visserligen kunde extra
utlagor understundom tillkomma. Så tågade t. ex. år 1650
från Riga öfver Pernau genom Estland till Porkala ett
regemente, hvilket adeln, genom ett af Erik Oxenstierna
utfär-dadt cirkulär, däruti han vädjade till dess goda vilja, fick
bestå inkvartering och kost. Afven värfningar företogos ofta
i Estland, och år 1651 gick adeln godvilligt in på, att l/3 af
rusttjensten användes i och för komplettering af
lifrege-mentet i Tyskland. Huruvida estländarne redan vid denna
tid gått in på att tillåta utskrifning, har ej genom
tillgängliga källor kunnat utredas; under Karl XILs tid var det
dock händelsen.17
Guvernören tillkom det, enligt instruktionen, att noga
låta bevaka gränserna, se till att ej spejare inkommo i riket
»enkannerligen från Polen». Samtidigt med Erik
Oxenstiernas utnämning till guvernör i Estland hade man att befara
oroligheter från detta land, men dessa farhågor upphörde
snart. Förhållandet till Ryssland framkallade däremot flere
förvecklingar, i hvilka guvernören måste taga del.
Gränsregleringen efter freden i Stolbova var till vissa
delar obestämd, och bönder hade flyktat från det ena landet
till det andra, hvilkas återställande fordrades. Ryssland hade
1645 erhållit en ny tsar, som icke saknade kraft och som
hade är ofringsplaner på grannländerna. Under året 1646 var
en rysk ambassad i Sverige och en svensk i Ryssland.
Titelstrider gjorde dock, att ingendera af dessa ambassader
ledde till någon uppgörelse.
Ryska sändebud kommo emellertid ånyo öfver till Sverige
sommaren 1649 för att klaga öfver den felaktiga titel, som
den ryskc tsaren erhållit i det westfaliska fredsinstrumentet
och för att söka återköpa Ingermanland. Emellertid togo
underhandlingarne en helt annan vändning än ryssarne hade
väntat. A. Oxenstierna, M. Soop och E. Gyllenstjerna ledde
underhandlingarnc, hvilka voro förenade med stora
svårigheter, men slutligen erhöllo en lycklig utgång. Svenskarne
uppstälde nämligen å sin sida betydande fordringar, hvilka,
med de från tyska kriget licentieradc svenska trupperna i bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
