Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva Johan Kasimirs efterträdare mot att Brandenburg
erhöll såsom suveränt land hela Preussen. Den svenska
diplomatien var dock icke overksam. Sten Bjelke motarbetade
kurfursten och gjorde antagligen kejsaren samma anbud i
afseende å Polens krona, som v. Bonin gjort. Kejsaren
kunde dock ej vara böjd att understödja någon af sin
vasaller mot att erhålla den polska kronan. Kurfursten
fortsatte ända till nyåret 1656 ifrigt att anropa kejsarens hjälp.
Hans sändebud gåfvo honom föga hopp, oaktadt att Spanien
intercederade till hans förmån. 38
Då dubbelheten är ett af de karaktäristiska dragen i
tidens politik i allmänhet och i den brandenburgska
isynnerhet, väcker det ej förvåning, att kurfursten trots de
ofvan-nämnda underhandlingame ej afbröt förbindelsen med Sverige.
Dobrézenski och Schwerin sändes efter konungen,
upp-hunno honom i Fiirstenau (4/g) och följde honom till Ro-’
gazno (10/8). Vid nattlägren underhandlades med Bengt
Oxenstierna och Biörenclou. Brandenburg fordrade
suveräniteten öfver det hertigliga Preussen, men låtsades vara
med-görligt i andra punkter. Ett svenskt förslag uppsattes, i
hvilket i en hemlig artikel fordrades att suveräniteten öfver
Ost-preussen skulle öfverflyttas på Sverige. Det fordrades
dessutom, att kurfursten skulle afstå från för Sverige
skadliga allianser, h var vid särskildt menades den ofvannämnda
alliansen med Generalstaterna samt om så behöfdes lemna
8,000 man trupper, hvilka skulle stå under konungens
befäl. Konungen afstode ifrån att hafva trupper i Pillau och
Memel, men kurfursten skulle i stället lofva konungen
under kriget fritt bruk af sina hamnar och städer, direktionen
af handeln bestämmas gemensamt och tullarne delas lika
mellan bägge. Kurfursten skulle i satisfaktion få Ermeland
utan Braunsburg, med arfsrätt för Sverige. Alla andra
är-öfringar skulle tillfalla Sverige. De brandenburgska
lega-terna ansågo emellertid ej omöjligt, att ett förbund kunde
afslutas äfven på dessa vilkor. De sade sig dock i afseende"
å allianserna och tullarne sakna instruktion, och
underhandlingarne med Brandenburg afbrötos för andra gången. 34
Karl Gustaf fick i Opoczno omkring återse kurfurstens
kommissarier. Deras instruktion af den 21 aug. visade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
