Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Somnitz, medan konungen låg utanför Thorn. Deras
instruktion af den 19 nov. visar, att kurfursten insett
nödvändigheten af medgifvanden. Han medgifver
länsförhål-landet, ehuru han önskar, att det skall gälla Karl Gustaf
blott såsom Polens konung, han ger vika med vissa
inskränkningar i fråga om alliansen med Holland och likaså
i afseende på en delning af tullarne. Från erhållandet af
Braunsberg vill han däremot ej afstå, och en »conjunctio
armorum» förklarade han under nuvarande förhållanden vara
onödig. För fjerde gången öppnades underhandlingar
mellan Sverige och Brandenburg. De kurfurstlige medföljde
hären, och underhandlingarne egde rum på olika orter. De
fördes nu å svensk sida af Erik Oxenstierna. Allt efter
som den svenska hären segrande framträngde, ökades
svenskarnes fordringar. De brandenburgska sändebudens
instruktioner voro i en del fall ganska obestämda.
Kurfursten önskade hålla modet uppe och endast i yttersta
nöd gifva vika. I ett bref till Karl Gustaf af den 9 dec.
sökte han bevisa sin oskuld i att underhandlingame
af-brutits och att ingen anledning förefanns för honom att
uppträda såsom part i striden mellan konungarne af Polen
och Sverige. Karl Gustaf besvarade (16/12) ifrån Creutzburg
kurfurstens bref, och genomgick förklarande alla de olika
faserna af de brandenburgsk-svenska förbindelserna allt ifrån
krigets början. Särskildt framhöll han, att kurfursten haft
alldeles falska misstankar, då han trodde, att Sverige för
evärdeliga tider hade tänkt bemäktiga sig Pillau och Memel.
Nu kunde Sverige under kriget svårligen undvara dem,
sedan Brandenburg träd t i närmare förbindelse med Holland.
Största svårigheten vid underhandlingame vållades af
kurfurstens förbindelser med Vest-preussen. Konungen
kunde ej anse honom annat än som fiende, om han ej genast
drog sina trupper från detta område. Han var ej sinnad
att gå i något afseende kurfursten till mötes. Han ville ej
längre höra talas om någon inskränkning af sin
suveränitets-rätt öfver Ost-preussen, ej häller om Ermeland såsom
satisfaktion åt kurfursten. Trupperna i Pillau skulle svära Sverige
trohet, och kurfursten afgifva en »renuntiationem dominii
maris». Äfven begärde konungen, att kurfursten skulle öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
