Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och satans listigheter, första ej att heilja oro el t vist och
lydaktigl hjerta, ulau anse nog att bedja oro ett känslofullt
och rördt.
2. Af trählomsanda, som afmiiter vissa timmar ut
böne-öfningar. Vi blifva ofta oroliga, när något hinder roöter
för den vanliga hönetiden. Vi höra likväl vakta oss for den
motsatta läl Isinnigheten, soro inga höneslunder har.
Böne-aodakten hehöfves hadc i tid och olid.
o. Af öfverdrift i uppskattningen af tle nlviirtes
Åtbördernas vigt. Det är godt alt med Daniel i nwwgcn an ka k
Isstund falla på sina knän, när själen böjt sig inför Gud; det
är godt att med Pnhlieanen sta obemärkt af andra än God
och sia sig lör ett qvalfulll hröst; men en felaklighel är,
om man tror sig ej höra bedja, dä man ej kan göra det i
en viss ställning. Deremot vakle man si;i för ilen lättsin-
ö tJ
nighet som ingen vigt h-gger pä del yltre uttrycket of vördnau-
4. Af ett tingsligt bemödande att sjelf verka rörelser.
Egen lankespänning och känsloväekelsc kan ej kalla Guds
ande neder. Vi höra vakta oss för de lättsinniges
tankspriddhet oeh känslolöshet; men är der ett barnsligt förtroende i
var hön, så mä vi sända den till vär Gud i desu namn,
upplyftande vara lijortan, utan att ängslas öfver, om der cj
är en viss drift, känsla och rörelse. Detta är cn Guds
gäf-va, som ingen kan taga ulan dä den varder oss gifven, om
den uppkommer af Guds andes lillskyndelse 5 men är den af
vår egen anda, sa kunna vi lättare bedraga oss, dä den är
upprörd, ;’iu då den är stilla. Vilja vi ej bedja, när vi ieke
erfara en viss spänning i sinnet oeh komma till en sådan
känsla vi äslnndu, så bloltställc vi oss för att komma i
an-laktningar.
ii. Af för mycken vigt, som liigges ptl förmAgan att
finna ord. Vi höra vakta oss för likhet med de lättsinnige,
som anse nog att der förnimmas några goda tankar i hjertal,
som verka uägra suckar; men å andra sidan ar det cn
felaktighet att afstanna med sin bön, derföre att orden pä
tungan ej lili tlytande. Iljertats hön ulan nrd är ej dold för
Gud. 3Jcn vi bfhofva orden för att lätt samla tankarne.
Dervid höra vi doek ej lägga för mycken vigt på vissa
böner i minnet, ehuru vi visst alla hehöfva sådana ledtrådar.
G. Af afnndsfullt seentlc pA andras större bönegafvor.
ISar vi deraf förslummas i egen hön, i stället för att
upp-lilvns, så är det en stor felaktighet.
7. Af tro på bönhörelse, för var egen böns lifaklighet,
i stället för Jesu förböns. Kär andakten blir varm, orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
