- Project Runeberg -  Helsingborgs historia /
467

(1851) [MARC] Author: Elias Follin, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förskräckelse hos de danskej och mänga danska fångar efter
hataljen, tillstodo, att när de hörde detta skjutande, då tänkt:
Nu ärna de svenske oss en het salva. Det är ock visst att
första svenska salvan skall varit skarp, ty som det berättas,
hade Grefvcn befallt alt ladda med en passkula och 5
rännkulor, samt tillika gifvit cheferne ordres, att intet skjuta,
förr än de voro så nära att de sågo det hvita på fiendens
öga. Det säges ock, när första salvan gått, att danskar stupat
som korn faller för lian, dock torde de svenskas väl
serverade artilleri gjort bästa verkan. Om en småläudsk gosse
som var ryttare, har samma man berättat mig, att så snart
esquadron skulle bryta igenom och eboquen skedde, har
gossen hlundat, ropat: Herre Jesu anaiuma min anda och i
detsamma ränt värjan i en dansk. Och så ofta han varit i
någon träff, på samma sätt uppfört sig. De som bevistat
actionen berättade huru besynnerligt det såg ut, när till slut
svenska kavalleriet med sina små, magra, eländiga hästar
kullkastade danska gardet, hvilket hade hästar mestadels till
li quarters höjd: det tycktes som de svenske fått vingar,
för alt lyfta sig från jorden, dock var väl saken den, svenska
esquadronerne voro G till 8 man höga, men det danska
gardet blott stäldt på 2 mans höjd. Han kan sluta huru litet
de svenske voro disciplinerade, då de intet förstodo ordet
pardon. När ungerska dragunerue vid Rocmölle däinmning
ropade det, svarade de svenska ryttare: Du skall dö, antingen
dn är grefve eller baron, inbillande sig att pardon var det
santiua som baron. Det berättas att de danske fångne
soldater, seendes sig bevakade af bara gossar ocb gubbar, hade
ärnat mulinera, rycka gevären från svenska bevakningen ocb
sätta sig på fri fot; men som Grefve Stenbock höll hela
svenska armeen tillsammans och så godt som ständigt under
geväret, tills fångar ne voro transporterade upp åt Sverige
och Helsingborg intaget, vågade de intet detta djerfva steg.
När danska oflicerare fördes till Grefve Stenbocks tält, der
svenska soldater i slarfvisra bund kläder höllo vakt, bar
Gref-ven sagt, att de voro Lappar och Finnar, som inga andra
kläder lida kunde än dem de buro i sitt oget land, ocb på
det sättet öfverskyll svenska armodet. När slaget skulle
begynna red Grefve ii genom bela armeen, ocb då han fann
någon karl som säg nedslagen ocb modfäld ut, bar han sagt:
se ond ut min gosse, så springer dansken för dig. Del
berättas ännu i dag, alt Grefve Stenbock, förklädd soui skånsk
bonde, varit i Helsingborg ocb haft ärter alt sälja: uti det
hus som nu tillhör fru llæbsackcr, bodde då en Rådman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fehbghist/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free