Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MICHELET. 25
äktenskapliga föreningen, »själarnas äktenskap»! är förnäm-
ligast ett verk af qvinnans hängifna kärlek, som, förädlar
mannen; ty »qvinnan är ömmare, men dock renare än vi»?
Qvinnans religiösa begåfning är dock bland alla hennes egen-
skaper den, Michelet mest framhåller, och anför dervid en
fransk arbetares ord: »qvinnan är mannens söndag». Sjelf
säger Michelet: »qvinnan har trängt djupast in i Gudomlig-
hetens allra heligaste; hon hvilar närmast Guds hjerta. — —
Under tider, då den religiösa tron fördunklas, när en ny
verldsordning, besvärad och uppehållen af sin egen storhet;
dröjer att taga form; under sådana tider kan qvinnan göra
mycket för mensklighetens tröst och stöd».
Öfvertygad om qvinnans fullkomliga hjelplöshet i kampen
för tillvaron, fordrar Michelet aldrig för henne rättighet att
intaga en sjelfständig plats i samhället. De fördelar, han
åt henne vill betrygga, äro: vissheten om äktenskapets lugna
hamn, och en gång i denna inlupen, en ömmare och skonings-
fullare behandling. Hans vrede drabbar derför alla de män,
som, missbrukande qvinnans nödstälda belägenhet, förnedra
henne till ett blott njutningsmedel och vägra henne det stöd
och skydd, hon som deras barns moder eger rätt att fordra.”
I kapitlet: »Hvarför man icke gifter sig», far han ut i bit-
tert klander af de lika vanliga som olycksbringande lösa för-
bindelserna mellan könen. WVkildringen af dessa förhållanden
utgör de mest gripande bladen i Michelets båda skrifter.
Fastän Michelet är en så varm sakförare, vädjar han dock
sällan till männens rättskänsla utan nästan alltid blott till
deras nåd, hvilket är en naturlig följd af hans fullständiga
underskattande af den kraft och sjelfständighet, qvinnan ove-
dersägligen i allmänhet besitter. Han fordrar aldrig aktning
för henne såsom menniska; kräfver aldrig ut hennes rätt på
grund af hennes menniskovärde; han beder blott om nåd och
förbarmande för den svaga; han är alltjemnt den ädle riddaren,
! La Femme, Paris 1860. Sid. 207: »le mariage d’ame».
2 L’Amour, tr. 1859. Sid. 27: »la femme est plus tendre mais
plus pure que nous». Jemnför Hartmanns motsatta åsigt, sid. 10. noten.
3 La Femme, s. 284.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
