- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
145

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rådde honom att nyttja mörka kläder, såsom varande billigare,
och att ej genast taga på sig det bästa han egde.

Döden var vid denna tid mer än nu en grym härjare
i de stora barnskarorna. Det var ett oroligt och ännu
otillfredsställande famlande efter olikartade läkemedel. Man visste
ej, om man skulle lyssna till läkaren eller följa de gamla
huskurerna, och till sist fann mången enfaldigt from moder
liksom Katarina, att vår Herre »är den bäste läkaren».

Barnens hälsotillstånd förorsakade Katarina ofta stor oro.
Hon tillbragte mången ångestfull stund vid deras sjukbäddar.
Särskildt var detta fallet på våren 1628, då alla barnen hade
smittkopporna. Farligast sjuk var den treåriga Maria
Eu-phrosyne. »Marigen», skrifver Katarina till sin man, »har
fullt af utslag både på hufvudet och halsen, så att hon ser ut
som själfva Lazarus. Gud hjälpe henne liksom alla de
andra! Jag har för henne varit i den största ångest, hon har
varit så underligt sjuk, jag vet inte, om hon varit
sinnesförvirrad eller om det varit något slag af konvulsioner. Ers
Kärlighet kan tänka, huru jag varit till mods. — — Gud
den allsmäktige vare lof och tack, som har hört min bön
liksom också hennes; då hennes plågor voro som starkast,
ropade hon, följande efter mina ord: ’Gud hjälpe mig, arma
barn, och straffe mig ej efter min synd, utan förlåt oss allt
för din sons, Jesu Kristi skull’.» — —

En from tro är det djupaste draget i Katarinas karaktär,
och en sådan sökte hon först af allt inprägla hos sina barn.
»Gudsfruktan är visdomens begynnelse», är den första gyllene
regeln i hennes uppfostringslära.

Som bekant, tillhörde Johan Kasimir den reformerta
bekännelsen. Ehuru makarne lefde i ett skede af den mest
trångbröstade ortodoxi, höjde de sig dock häröfver, särskildt
Katarina, hvilken synes varit vida mera bevandrad i bibeln än
i tidehvarfvets teologiska literatur. Hennes enkla trosvisshet,
för sin tid på en gång djup och frisinnad, framträder i ett bref
till mannen i anledning af den äldsta dotterns första
nattvardsgång, och endast brist på utrymme hindrar oss att
anföra detta bevis för Katarinas religiösa uppfattningssätt.

Men äfven barnens världsliga uppfostran följdes af
Katarina med vaken blick. Döttrarne undervisades hemma af
modern och gamla fru Heldin, senare antagligen biträdda af

Fries, Märkvärdiga qvinnor. **

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free