Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kunna riktigt intränga i katolicismens vasen, men prote
stantismens läror voro för henne ej blott en barndomstro,
utan en lefvande inre visshet, som af intet kunde rubbas.
Med jubel bekände hon sin lära till och med inför påfven,
vid en audiens hos honom.
Från Italien styrdes färden öfver Malta till det heliga
landet. Den tiden funnos inga Cochska resebyråer, utan
färden i Palestina var förenad med ganska många
besvärligheter. Den 57-åriga Fredrika Bremer uthärdade dem dock
med mycken seghet, kunde sitta ända till tio timmar på
hästryggen, fara genom trakter, hemsökta af röfvare.
Ifrån Palestina for hon genom Mindre Asien till
Grekland. Hennes mening var att stanna endast några veckor i
detta land, men genom omständigheterna kom hon att där
dröja nära två år. Hon fann där som öfverallt vänner, som ej
ville skiljas vid henne. Det var med en pastor Hansen och hans
hustru, som hon kom att göra en resa till Morea, och det
var i deras hem hon kom att tillbringa vintern. Under
följande sommar besökte hon de märkligaste af de grekiska
öarne samt Thessalien och det inre af det gamla Hellas.
Hennes studier voro visserligen ej tillräckligt grundliga
för att hon skulle med en arkeologs och en historikers
noggrannhet och intresse studera dessa gamla, evigt unga
minnesmärken, men hon fattade dem med det sinne för allt
skönt och ädelt, som hos henne var så utprägladt, och hon
har med rätta tagit till måtto för sina reseskildringar det
gamla ordspråket: »Jag är människa, och intet mänskligt
är mig likgiltigt».
I Athen, på sin femtioåttonde födelsedag, skrifver
Fredrika Bremer följande för hennes sinnesstämning betecknande
ord:
»Dig tackar jag, min himmelske fader, på denna min
femtioåttonde födelsedag, då jag känner själ och sinne mera
unga och hoppfulla än i mina unga år. Dig tackar jag, att
äfven jag fått skåda denna skönhet, fått dricka denna lifvets
nektar och ambrosia, och än mer, att jag kan dricka dem
utan att berusas af dem. Ty, jag vet något högre, o Hellas,
än dina gudaborgar, något ädlare än ditt vin!»
Ännu en vinter dröjde Fredrika Bremer i Athen, och först
på våren 1861 styrde hon med dröjande steg färden mot Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
