Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. DARWINISM OCH SOCIALISM - 3. Kampen för tillvaron och dess offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i konkurrensstriden, bestämma, att alla människor måste
kunna tillförsäkras vilkoren för en människovärdig existens,
ty nämda lag har en särskild användning och tolkning,
då dess tillämpning afser den mänskliga utvecklingens
mera framskridna grader, till skilnad från dess verkan
i primitiva och förhistoriska stadier. Ja, ett
vetenskapligt inträngande i socialismen visar, att den icke
utesluter och icke kan förneka, att det ock finnes
besegrade i kampen för tillvaron. Detta faktum är af
stor betydelse beträffande förhållandet mellan
förbrytelserna och den sociala organisationen; de socialister,
som icke vilja låta tillvarelsestridens lag obetingadt
gälla för människosläktet, anse fullt konsekvent, att
brottet (en abnorm och antisocial form af striden, hvars
normala och sociala form är arbetet) en gång skall
försvinna helt och hållet ur världen. De hålla för den
skull socialismen och den kriminella antropologiens läror
för oförenliga; men denna lära om födda förbrytare är
sjelf blott en tillämpning och fortsättning af
darwinismen. Som kriminalantropolog och tillika som socialist
vill jag här i korthet sammanfatta min uppfattning om
detta problem. Den positiva statsrättsläran har
framför allt att göra med det nutida lifvet, och härvid har
den inlagt en obestridlig förtjänst, i det den tillämpat
naturvetenskapliga metoder på brottslighetens företeelse,
hvarigenom den påvisat det hyckleri och den absurditet,
som känneteckna våra dagars straffrättssystem, hvilka
grunda sig på begreppen skuld och fri vilja samt
praktiskt förverkligas i cellfängelserna, som jag räknar bland
det nittonde århundradets vidunderligheter. I stället
för denna förfelade metod vill den positiva skolan sätta
den enkla isoleringen för sådana individer, som blifvit
antisociala i följd af medfödda eller förvärfvade,
öfver-gående eller beständiga anomalier.
Om man nu tror, att i ett socialistiskt samhälle
skall hvarje form af brott försvinna, så är det ett
antagande, som framgått af en sentimental optimism, och
icke resultatet af en strängt vetenskaplig undersökning.
Den positiva kriminalistiska skolan visar, att brottet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
