Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 11. Utveckling, revolution och omstörtning. Socialism och anarkism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanhängande gradvis utveckling, som vid en viss
punkt måste öfvergå i en revolutionsprocess, såsom den
sker i aflandet, i födelsen o. s. v. Men det kan
äfvenle-des uppstå rörelser, hvilka påminna om en revolt, såsom
det ofta visar sig i djursamhällena; och slutligen
förekomma ock våldshandlingar mellan enskilda individer,
t. ex. vid striden om honans egande eller om födan.
I människans värld möta vi öfverallt dessa
processer: utvecklingen i de ständiga, oundvikliga små
förändringarna, såsom hvarje dag bringar dem;
revolutionen i den mer eller mindre kritiska period, som
afslu-tar hvarje utvecklingsskede; revolten i de gemensamma
uppresningar bland folket, i större eller mindre massa,
hvilka tid efter annan framkallas af motsatserna i
samhället; och det personliga våldet af en individ mot en
annan, då en lidelsefull fanatism, yttringarna af en
brottslig drift eller utbrottet af en störd andlig jämvikt
fått öfvertaget.
Nu visar erfarenheten emellertid, att i det mänskliga
samhället äro utveckling och revolution fysiologiska, men
uppror och våldsdåd patologiska fenomen. För visso finnes
hos alla dessa tilldragelser något naturligt och spontant,
ty patologien är ju, såsom Virchow har lärt oss, blott en
fortsättning af fysiologien, och för de härskande
klasserna skulle äfven de patologiska fenomenen hafva en
symptomatisk betydelse och lära dem öfverväga andra
läkemedel än våld, dödsstraff och fängelse, hvarmed de
hittills uppträdt emot hvarje politisk och social kris *).
*) Under tryckningen af denna bok — anmärker förf. i
den första upplagan af det italienska originalet, som utkom
i juli 1894 — framlägger Crispi för parlamentet ett förslag
till en “Undantagslag till skydd för den offentliga säkerheten“,
ett lorslag som, under förevändning att bekämpa den
anarkistiska propagandan, i sjelfva verket söker komma åt och
kväfva socialismen. Men undantagslagar kunna blott krossa
personerna, icke idéerna, såsom den tyska socialistlagens
vältaliga exempel visar. Det är lätt att skärpa straffen och
upphäfva den författningsmässiga friheten, men botemedlet
ligger ej däri. Socialismen kommer trots sådana
undantagslagar att segra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
