Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 11. Utveckling, revolution och omstörtning. Socialism och anarkism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, medan ett enstaka uppror och enskilda personers
störtande eller våldförande hafva blott ett mycket
obetydligt inflytande på den sociala utvecklingen och
innesluta i sig mycket som är inhumant och antisocialt, ty
de uppväcka urtidens blodtörst, broderkrigets lidelser och
såra jämte den angripnes person äfven sin egen princip,
som de uppsatt som sitt motiv: aktningen för allt, som
bär mänsklig skapnad, samt solidaritet skänslan. Man
skall ej hypnotisera massan med suggestionen om
”handlingens propaganda” och om den ”omedelbara aktionen”.
Såsom bekant, betrakta anarkisterna, hvilka äro
individualister eller ”amorfister”, våldsdåd mot enskilda
personer såsom tillåtna medel för att omskapa samhället;
man skall begagna sig af alla medel, från stöld till
mord, t. o. m. mot partivänner; en lära, hvilken
egentligen blott är en brottslig instinkts polityr och har
intet gemensamt med den politiska fanatism, som är en
helt annan företeelse samt uppträder hos alla tiders
extrema eller romantiska partier. Det är den
individuella undersökningen af hvarje sådant fall, som skall
afgöra med psykologiska och antropologiska metoder,
om upphofsmannen till det eller det attentatet är en
född förbrytare, en brottslig dåre eller en förbrytare af
politisk fanatism.
Jag har alltid påstått och påstår det ännu i dag,
att den politiska brottslingen, af hvilken man velat
göra en särskild förbrytaretyp, icke framställer en
antropologisk varietet, utan kan tillhöra mycket skilda
antropologiska typer inom brottsligheten, nämligen:
antingen den födda förbrytaren (med medfödd tendens)
eller den vansinniga förbrytaren eller den fanatiska
brottslingen.
Liksom religionen under medeltiden uppfylde det
allmänna medvetandet och färgade så många brottsliga
eller sjukliga förvillelser eller å andra sidan skapade
talrika fall af “helighet”, så färga i våra dagar de
socialpolitiska problemen, som så brännande sysselsätta
det allmänna medvetandet och om hvilka tidningar och
agitation väcka en oerhörd diskussion och spridning, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
