Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sprungo ner till lekplatsen, där spelet redan
var i full gång, och segern lutade åt än det ena,
än det andra hållet. Walter var snart midt inne i
det och utmärkte sig inom kort genom sin
öfver-lägsna skicklighet. I det afgörande ögonblicket var
det han, som under åskådarnes bedöfvande hurrarop
med ett öfverdådigt skickligt slag afgjorde segern.
De besegrade själfva kunde knappt återhålla ett
bra-vorop, och hvad segrarne beträffade, kände deras
entusiasm ingen gräns. De skakade hand med
Walter, klappade honom i ryggen och lyfte slutligen upp
honom på sina skuldror för att alla skulle kunna se
honom.
För de flesta var han ännu obekant, och ”Hvad
heter den där duktige pojken?” ljöd det från alla
håll.
”Evson, han är nykomling”, ropade Kenrick,
Henderson och alla de andra som kände honom,
stolta öfver att vara bekanta med honom, och denna
lilla triumf kom just i grefvens tid för att höja
stackars Walter en smula i sin egen aktning.
”Tack skall du ha, Kenrick”, sade han och
tryckte varmt vännens hand, då de lämnade
lekplatsen. ”De borde ha hurrat för dig i stället att
göra det för mig, för om du inte i sista ögonblicket
vikit undan för att ge mig tillfälle att hålla mig
framme, hade jag aldrig fått försöka min tur.77
”Åh skräp”, ljöd svaret, ”jag hade under alla
omständigheter aldrig haft någon utsikt att lyckas.
I alla händelser tycker jag det är lika roligt, att
det gick bra för dig, som om det varit jag själf,
som afgjort segern.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
