- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
110

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Det här duger inte, mina unga herrar”, sade
sköterskan; ”ni borde inte ha väckt herr Daubeny,
då han sof så god t.”

”Förlåt oss! God natt Dubbs, hoppas du är kry
i morgon”, sade de och följdes därpå åt till Powers
rum.

Gasen var tänd därinne, och hushållerskan som
tyckte att de voro riktiga små hjältar hade dukat
ett inbjudande tebord åt dem. De åto under nästan
oafbruten tystnad, ty de voro alldeles uttröttade, och
så snart de slutat, somnade Kenrick där han satt,
med tillbakalutadt hufvud och halfcppen mun.

”Det där är då en tydlig invit att vi skola gå
och lägga oss”, sade Walter skrattande och pekade
på kamraten.

”Nej inte än”, sade Power, ”det är så trefligt
att sitta här en stund. Yäck honom inte, och maka
dig närmare mig, så få vi prata litet.”

Walter lydde, och under några minuter sutto
gossarne tysta och stirrade in i brasan. De kände
sig väl till mods i hvarandras sällskap, och Walter
som var mer än ett år yngre än Power, njöt af
vissheten om att ega denne begåfvade gosses hela
vänskap och förtroende.

”Det har varit en sällsam dag, inte sannt
Walter?” sade Power slutligen och lade sin hand på
vännens. ”Jag skall aldrig glömma den. Du har
kastat ett nytt ljus öfver vår vistelse här.”

”Jag? Hur så? Det är mer än jag själf vet.”
”Jo, däruppe på Appenfell, då du kom mig att
inse hur själfvisk jag varit. Jag vet, att jag är
ansedd att vara egenkär och stram och allt det där,
men jag är af naturen blyg och tyckte det var bättre
att hålla mig på afstånd från dem, som jag inte
kände mig särskildt dragen till. Men jag förstår nu,
att detta i grund och botten endast var
själfvisk-het”, tilläde han sorgset. ”Under hela den tid jag
varit här har jag inte gjort så mycket för någon,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free