- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
144

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ytterlighet känslig för gåckeri blef Kenrick alltför
djupt sårad af dessa ord att ens kunna känna sig
ond. Han hängde hufvudet och smög sig undan,
och innan modern på hans enträgna böner, med
mycken försakelse för egen del lyckats förskaffa
honom nya kläder, vågade han knappt se upp. Så
småningom återvann han sitt goda lynne, men från
den dagen bevärdigade han ej Mackworth med ett
enda ord.

De två gossarnes oförskämdt utmanande blickar
förvånade honom därför, och när de härnäst möttes,
såg han dem högdraget och föraktligt i ansiktet.
Ögonblicket därefter hörde han dem brista i skratt
och börja en högljudd konversation.

”Det var det eländigaste åkdon man kunde se”,
hörde han Jones säga, ”ingenting mer eller mindre
än en kärra och dragen af en blind hästkrake ...”

Afståndet dem emellan var nu så stort, att han
endast hörde Jones fnittra åt en anmärkning af
Mackworth om att ”falköga” — Mackworths binamn på
Kenrick — drogs af ett blindstyre.

”Så förskräckligt plumpa de där gossarne äro”,
anmärkte Whalley. ”Hvad mena de egentligen?”

”Hundar!” utbrast Kenrick ursinnig och stampade
i marken.

”Om de försöka reta dig, så låt dem inte
triumfera öfver att de lyckats”, sade Whalley, som var
en undfallande och allmänt omtyckt gosse. ”Det är
ju bara Fernissan och Hvita fjädern, och vi veta
allesammans hvad de gå för.”

”Hundar”, upprepade Kenrick; ”jag skulle vilja
sparka dem.”

”Bry dig inte om dem Ken, utan låt oss gå ner
till floden.”

”Nej Whalley; jag är viss om, att de vilja
förolämpa mig, och jag vill ha reda på hvad anledningen
kan vara.7’

Detta erbjöd ingen svårighet, ty‘gossarne kommo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free