Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när han, lik Benvenuto, riktat slagen
af mejseljärnet mot sitt eget jag,
vi minnas hur i ljusa solskensdagen
hvar skådeplatsens hjälte bar hans drag.
Och om de många tusenden vi spörja
som värmts och lyftats af hans andes glöd,
och fråga vi hans närmaste, som sörja
en makes ömhet och en faders stöd,
hvad väl det var som så i fröjd som smärta
oemotståndligt dem till honom drog,
blir svaret: jo, vi kände att ett hjärta,
än i hans brister varmt emot oss slog!
Och utan hjärta kan väl snillet lysa
och gnistra som ett grant fyrverkeri,
med värma kan det ej; vi måste frysa
om icke hjärtat lägger sol däri.
Och det var sol i detta lif som släcktes
helt nyss så stilla uppå plågans bädd,
sol var det i hans konst, än när han bräcktes,
sol som ger återsken vid grafvens brädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
