- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
127

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kerstin, som ä’ argsint och sjukliger åf sej efter
modern, sir klockarn!

— Ja, det der var krångligt nog, det! — sade
klockaren betänksamt efter en tämligen lång paus,
under hvilken han tog sig en dugtig pris snus; —
och hur tänker ni nu ställa till med saken?

— Ja jästaligen, den som det visste! — suckade
Jan och såg mycket olycklig ut; — och så ä’ det
en sak te’–

— Hvad ä’ det då?

— Jo, det ä’ det der med brand’ här om åre! —
hviskade Jan, i det han lutade sig ner mot
klockarens öra; — den som bara visste hur det vure med det!

— Ni menar när Magnus Larsons byggning brann
opp för en tretton, fjorton år se’n?

— Åh jästaligen, det ä’ allt femton!

— Jaja, jag var nykommen då i socknen, och
jag har nog hört både ditt och datt om den saken.
Hvad tror ni om den, fader Jan?

— Det va’ en okristligt hög brandstod han fick,

— hviskade Jan försigtigt och med en slug
snedblick, — gu’ vet om det inte var öfver åttatusen
riksdaler. Och byggningen var gammal och halfrutten

— och borta va’ han om natta’ och — —

— Ni tror väl aldrig att han hade tuttat på
sjelf, häller? — frågade klockaren och spände
ögonen i Jan.

— Nej jästaligen! Gu’ bevara mej! — återtog
denne förskräckt och i samma halfhviskande ton,

— jag tror hvarken det ena eller andra! Nej nog var
det nå’n annan som tutta på, och somliga säger att
det va’ Slanken — — för si han va’ hemma då och
hade just börja’ te’ bli’ fjoskig — och förhör hade
länsman me’n, men inte kunne han få någe’ ur’n,
och inte kunne di göra’n någe’ häller, efter som vettet
va’ borta ur’en! Men i alla fall blef Magnus riker på
den kuppen, han — och nu ä’ jag rädder —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free