- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
243

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jä, vackert är nog Stockholm! — inföll
fröken Barrett, som kom trippande efter; — men gud
hvad det är syndigt! Är det inte det, herr revisor?

— Jag tror inte att det är mycket syndigare än
någon annan stor stad! — svarade denne, i det han
anvisade dem plats i ett par bekväma Wienerfåtöljer;

— snarare tvärt om!

— Säger revisorn verkligen det? Nere i
landsorten föreställer vi oss det som ett rigtigt Sodom och
Gomorrha.

— Ja, det är ju alltid fallet i små samhällen! —
svarade revisor Schack helt vårdslöst, som om det
inte kunde vara annorlunda; — och det är väl
derför att allting har större proportioner och syns mera
i de stora. Och så är det väl också mycket derför,
att de som komma hit som resande se bara de yttre
konturerna, inte kärnan. Allt det som bullrar och
skriker, faller naturligtvis just derför i ögonen; men
allt det som är tyst och stilla och aktningsvärdt, det
visar sig inte på gatorna! — Men se der har vi Pelle
med sin kompanjon och hans fru — ja! inte vet jag
hvad damerna säga, men nog tycker jag nu att en
liten enkel middag skall smaka förträffligt!

— Ja, den måtte väl bara bli riktigt enkel?

— frågade fröken Barrett, och såg ut ungefär som
om hon ingenting högre önskat än att bli öfvertygad
om motsatsen.

— Allting är relativt! — menade revisorn artigt;

— och när man har så älskvärda gäster som min
vän Pelle — —

— För mig skall den verkligen få vara hur
öfver-dådig som helst! — förklarade den unga enkan gladt;

— för det får jag säga, att när man en gång har
kommit ut — —

— Alldeles min åsigt! — återtog revisorn
skrattande, — och utan att vilja berömma hvarken min
vän eller mig sjelf, så kan jag likväl tala om att vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free