- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
303

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Louise heter jag! — hviskade hon med
armen i hans.

— Louise! Ett förtjusande namn! Men har du
inte också något smeknamn som jag kan få begagna?

— Hemma hos föräldrarne kallade man mig
»Lisen», men min salig man tyckte att »Visen» var
vackrare!

— Då säger jag Lisen, för honom vill jag inte
imitera! — sade revisorn med en grimas.

— Det kan du heller inte, Acke lilla, om du
också ville! Lika gammal och eländig som han var,
lika kraftig och stark är du, lika tråkig som han
kunde vara, lika intressant är du — åh, det är en
himmelsvid åtskilnad på er begge!

— Du vet så litet hur dan jag är! — återtog
revisorn, som gerna ville ha en reträttväg öppen, i fall
affären inte skulle vara så god som han förmodade;

— hvad du tycker är intressant hos mig, Lisen lilla,
det är bara litet som är ovanligt mot det du annars
kommit i beröring med, och hvad min styrka beträffar

— åh! då skulle du ha’ sett mig för en tio, femton
år se’n! Då var det någonting att tala om — nu
deremot, — bah! Nej, då är Pelle mycket starkare!

— Usch! tala inte om den tråkiga
häradshöf-dingen! — bad hon med ett talande ögonkast, — der
hemma tyckte jag att han gick någorlunda an, men
nu är han odräglig!

I detsamma hördes ett ljudeligt »po» genom
skogen nerifrån landsvägen, och strax derpå ett
gapskratt. Hvarken revisorn eller den unga enkan kunde
missta’ sig på att det var Pelle som ropade och fru
Robertson som skrattade, och sedan revisorn ropat
till svar, närmade han sig hastigt sin vackra granne
och sade halfhögt och hastigt:

— För att bevisa dig att jag ännu har litet
krafter kvar, så bär jag dig utför berget, och se’n
skyndar du fram till landsvägen på ginaste gångstig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free