- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
388

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan! I alla fall kan du vara glad åt att barnungen
fick följa med, för hur skulle du annars ha’ burit dig
åt med den?

Ja, jag höll me’n om det, förståss, för nog hade
det vuri’ svårt för både mej och barnkräke. Och så
fick jag då bära’t så godt jag kunde, som länsman
sa’, och det har jag då också gjort, fast inte har det
vuri’ så roligt, inte.

Ja, nu vet kammarern hvarför di kallar mej för
»Brand-Petter», för det namne’ gaf di mej oppe ve’
bruke’, och det har jag se’n fått släpa’ me’ mej så
långt jag har kommi’! Här trodde jag att jag skulle
få vara med fred för’et; men så var det den der
skepparfan som vuri’ oppe i Pite, som ralla om’et —
nå, på skall’n fick han då, förståss — men öknamne’
fick jag behålla och det får jag fäll dra’s med så
länge jag lefver!

— Stackars Petter! — sade kamrern med
upp-rigtig medkänsla, i det han steg upp och sträckte
fram sin hand; — stackars Petter! Det var hårda öden,
det der!

— Nå ja, inte va’ di så värst lätta! — svarade
Petter, i det han kramade kamrerns fina skrifvarhand
i sin valkiga, breda näfve; — men, en får fäll dra’s
me’t, som det ska’ vara, kan jag tro!

Med dessa ord steg han opp från sin plats,
fattade på nytt tag i hackan och började bearbeta den
hårda jorden omkring en ny stubbe. Kamrern gick
långsamt och tankfull sin väg, och när han kom till
ledet vände han sig om och såg sig ännu en gång
tillbaka efter den axelbrede mannen, der han med
böjd rygg och spända armar återtog sitt mödosamma
arbete, segt och långsamt och tåligt, som om
ingenting i verlden någonsin kunnat störa hans lugn eller
sätta hans muskler i darrning.

-’StU4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free