Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han satte ifrån sig hatten på ett gammalt skåp vid
ena väggen; »hm, jag måste förbereda henne litet.»
Och därmed gick han in i den inre kammaren.
»Min Gud!» sade madam Lund, i det hon stannade
midt framför friherrinnan och neg gång på gång, »hvad
ho’ ska bli glad, fattiga kräket, att få si ett tocke
fint fruntimmer. För si, ho’ har nog varit fin själf
med i sina dar. Fast nu har det varit fasligt eländigt
med’na ett par år; men aldrig ett ondt ord hör man
åf’ena så lång dagen ä’. Ho’ bara ber te Gud att
det ska bli slut, stackare, och att någon ska dra
försorg om barnungen, vet jag. Och så länge jag
har en brödbit, så ska då inte flickkräket svälta, det
försäkrar jag lilla nådiga frökna.»
»Är barnet hemma?» frågade friherrinnan sakta.
»Nej, tycker nå’n det. Ho’ ä’ ute och säljer hela
da’n. Ho’ brukar allri komma hem förr än frampå
eftermiddan, och då sitter ho’ inne hos mor hennas
och läser i psalmboka. Det är ett för innerligt rart
och försigkommet barn, ska nådig frökna tro, och
ho’ talar rakt så förståndigt som en gammal människa.
Och det säger jag då, att ville någon kristen själ, som
hade mer än ’en äter opp för dagen, ta hand om
barnet, så nog kunde det bli Guds välsignelse med
den flickan alltid, så rar som hon ä. Ho’ bara tjaggar
och fälas med att få komma i skole; men herre Gud,
inte har hon, stackaren därinne, råd te de, va’ de
likt det.»
»Har hon då inte alls fått någon undervisning?»
»Jo, jestandes, det har ho’ visst det. Modern har
själf lärt’ena både läsa och skrifva och räkna. Och
ho, läser och räknar som en riktig präst ... och så
snäll ho’ ä’ i sina händer se’n ... ja, hon binder då
kransar som ä’ så vackra som allri det.»
»Hvad, hon binder kransar? Hvad för kransar?»
frågade friherrinnan häftigt.
»Kors,» utbrast gumman förvånad, i det hon sköt
upp glasögonen, »grafkransar, vet jag.»
I detsamma syntes doktorn i dörren. Han såg mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
