- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
66

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag, att det först om tio dagar var fullmåne och att
jag således möjligen innan dess skulle få klart för
mig, hur min blifvande trädgård skulle se ut, och
hvad den omtalade ’mästarn’ skulle duga till, då han
var i sitt vanliga ässe, och månen ännu inte hade
fått det första kvarteret fullt.

*


2.



Den därpå följande kvällen var en särdeles vacker
eftersommarafton. Solen dalade starkt neråt väster,
och väfde in ett bredt band af glittrande guld uti det
klarblå vattnet i sundet mellan de bägge fjärdarna,
medan alarna på stranden återspeglade sig i
långdragna konturer, hvilka sakta darrade för vågsvallet
från en liten ångbåt, som nyss kilat igenom. På
grundet midt emellan stränderna stimmade löjan i stora
hopar, än muntert sprittande upp ur vattnet efter de
dansande myggorna, än själf jagad af någon glupande
abborre, som vältade sin hungriga lekamen tungt i
vattenbrynet, och slog sönder den glittrande spegeln
i stora, vattrade ringar. Då hoppade löjorna ännu
högre upp, och en och annan blef de lättvingade
tärnornas eller de mera gravitetiska måsarnas rof,
när de så där försökte kasta sig ur sitt eget element,
för att försöka sig i ett annat. Min hustru och jag
sutto nere i skuggan under alarna vid sjön och sågo
som bäst på, hur en roslagsskeppare lade ut sina
gransegel, det vill säga, sina klumpiga åror, för att ro
sig uppför sundet, från hvilket strömmen ut mot den
större fjärden merendels gick stark om kvällarna, sedan
den ostliga vinden, som körde upp vattnet, mojnat ut
mot solnedgången. En sommargäst från Vaxholm satt
i sin fisksump ofvanför grundet och trodde, att han
skulle få en fisk; men han lurade sig, ty abborrarna
hade bete för bättre pris än att nappa på hans krokar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:51 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free