Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det bästa af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon olycka hotat oss, och vi började tycka att
sötsakerna smakade oss mindre väl, sedan deras gifvare
talat så ovänligt till vår far.
Min mor, som alltid var villig att ställa till rätta
allt som kommit i olag, började dock snart tala om
annat, och den tryckande stämningen gick bort lika
fort som den kommit. Hon frågade om min fars tvenne
andra bröder och huru de hade det.
»De ha det alldeles utmärkt,» svarade farbror Jakob,
i det han tände en stor, lång, krokig cigarr som var
alldeles svart; »jag har nog tittat på dem också, skall
ni tro! Bror Anton träffade jag i Odessa för två år
sedan; han är förste landtmätare nere i Ryssland åt
Svarta hafvet till, dit han för tio år sedan flyttade
från Uraltrakten, där han först bodde. Han är änkling
och mycket rik, har en grann grön och röd uniform
och bröstet fullt med ordnar af alla slag. Han äter
goda middagar och är trind som en tunna, dricker
tre, fyra buteljer champagne hvar dag och dör väl
en vacker kväll utaf blodslag efter någon större middag.
Han har en son som är löjtnant i ryska armén och
som spelar bort hela sitt arf innan han ännu fått det
i händerna. Vacker pojke för resten, och kniper sig
väl en dag någon furstinna som dricker konjak och
hjälper honom att spela bort de penningar han får med
henne. Bror Erik är medintressent i ett par stora
sågverk uppe i Norrland, och har gift sig till
förmögenhet med en änka, som är en gång till så gammal och
tre gånger till så snål som han. Han kallas brukspatron
och har två döttrar, som båda äro gifta med hvar sin
kräfstinne stubbhuggare däruppe. De föra stort hus
och lefva som hund och katt för resten.»
»Stackars mina bröder!» sade min far med en suck,
»hvad jag gärna ville se och tala med dem ännu en
gång i lifvet.»
»Då är du ensam om det begäret,» svarade farbror
Jakob hårdt som alltid; »ty de vilja icke kännas vid dig.
’Skolmästaren borta i knallebygden’ vilja de inte räkna
släkt med, åtminstone inte rike brukspatronen uppe i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
