Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukspatronen. Schy! inte så högt! De ha’ ju
pengar! (De gå utför trappan)
löjtnanten (fram till Elna). Får jag lof att
erbjuda er min arm, min nådiga.
elna. Jag vet inte —
gunnar. Hustru min är mycket trakterad — men
hon är litet ovan vid att —
löjtnanten. Det ger sig nog med tiden!
baronen (kominer för sent till Elna och vänder sig
med en grimas till Titta Grå). Då kanske att jag —
titta GRÅ. Nej tack! Jag kommer efter med
mågen min — och nå’n käpp behöfver jag inte
numera I
baronen. För fan — enfin! — (Efter de
nedgående.) Hör du, Annie — jag —
annie (vid doktorns arm i trappan). Doktorn får
lof att ordinera något för min man och hans dåliga
hufvud ! (De gå ntföi trappan först Annie och doktorn,
sedan löjtnanten och Elnay och sist baronen.)
titta grå (HU Gunnar). Nu ger jag mig åf in
till oss! Stanna du kvar, och kommer han, så hale
ut på tiden så mycket du kan, tes jag hinner göra
mej i ordning. Jag smäller i händerna därinne i saln,
når jag ä’ tebakars, och se’n ska’ du få si på roligt!
gunnar. Ja men, Elna —
titta grå. Henne går det ingen nöd på! Stå
på dej nu bare, och visa du har smålandsblo’ i kroppen
på dej! (Går till höger in i salen.)
Elfte scenen.
GUNNAR. (Sedan) ERIK.
gunnar (ensam). Så småländing jag ä, så sitter
allt hjärtat i halsgropen på migl Mest för Elnas
skull ändå — för nog kan fäll jag re’ mej med »Skam»
men hur hon ska’ re’ sej med lyktnanten —!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
