Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som möjligt sätta sitt land i försvarstillstånd, veta vi af
historien.
Den 19 september sänder honom Manderfelt, nu genom
ambassadören, en ny rapport, hvari han berättar, hur
endast fruktan att stöta sig med England eller Preussen
till någon del hållit krigspartit tillbaka — som dock nu
åter tagit öfverhanden — samt att man från Norge snart
kunde vänta ett infall i Sverige med Göteborg och Ny
Elfsborg till ögonmärken.
Efter några ord om Rysslands förfärliga plan att med
tillhjälp af förrädare och onaturlige svenskar återbringa
Sverige under ett ok af anarki och korruption, en plan
som kommit honom att fälla tårar, slutar Manderfelt med
en rätt näsvis vändning — i kungens olyckliga belägenhet
tycker han sig kunna tilltala honom mera förtroligt —
äfvensom med ett något djärft påstående. »Värdes
igenkänna, Allernådigste Herre,» skrifver han nämligen, »uti
denna teckning Eder gamle C. I., som ehuru han ej längre
har den tillfredsställelsen att tjäna Eder och för Edra
intressen våga sitt hufvud, såsom han gjorde före
revolutionen, och ej heller åtnjuter Eders Majrts nåd och ynnest,
dock aldrig skall upphöra etc.»
Fem dagar efter denna rapports afsändande anträder
prins Karl af Hessen i spetsen för norska armén sin marsch
mot Göteborg. Efter fälttågets öppnande har Manderfelt
naturligtvis, fjärran från armén och krigsteatern, ej mycket
att inberätta. Sitt nit visar han i alla fall vid ett och
annat tillfälle, såsom till exempel då han för ambassadören
uppvisar ett bref från en onämnd »betydligare och
förmögen» man i Norge till en likaledes onämnd Manderfelts
vän i Köpenhamn, hvilket Sprengtporten låter skrifva af
och till kungen insänder. På samma gång anmäler
ambassadören, huru sekreteraren Manderfelt, för detta Ingman,
synas hafva all möda ospard att återvinna det förtroende,
till hvars förlust han själf varit vållande. Själfva det
af-skrifna brefvet, innehållande några detaljer om norska
arméns marsch öfver gränsen, är för öfrigt alldeles be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
