Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sterna än på friden och lyckan i hemmet, och är
kärleken utaf den äkta sorten, så tänker jag väl det är
detsamma ännu i dag. Eller hur, mitt unga herrskap?»
»Nog tror jag det är fallet med de unga,» svarade
den lycklige fästmannen; »men se, det är alltid de gamla
som ha sina betänkligheter, naturligtvis. För dem går
lifvets goda öfver allting, och de kunna aldrig tänka sig
någon sällhet utan en full kassakista och ett väl försedt
bo! De besinna inte, att just mödan att tillkämpa sig
allt detta, är för det unga sinnet ett behof och en glädje.»
»Åja, det där låter mycket bra,<» återtog gumman,
<om man bara har allvar med det! Men de gamla kunna
nog vara att ursäkta, de också; ty de ha sett mera af
lifvet än de unga. Jag tyckte nog, jag också, att min
gamle far var orättvis odi hård; men jag såg många
gånger se^, att hade vår kärlek inte varit af det slaget, som
fördrager allting, så nog kunde vi haft våra ganska
bekymmersamma dagar, både under de första och senaste
åren af vårt äktenskap. Men det tänkte vi minsann inte
på den kvällen som nu var fråga om, utan bäst som vi
sutto där och kuttrade om vår kärlek och våra
förhoppningar, så väcktes vi upp ur våra lyckliga drömmar af
min far, som oss ovetande kommit in, och som nu med
ingenting mindre än blid ton utropade:
»Hvad vill det här säga? Jo, det kan man kalla en
riktig god tack för att man visar sig mänsklig mot
sådana som behöfva ens hjälp! Skulle jag kunna få lof att
veta hvad meningen är med den här saken, ifall det inte
anses för näsvist af mig som far, att understå mig fråga
ungherrskapet?»
»Snälla fatter...,» försökte jag stamma, men afbröts
genast af min far.
»Tyst du!» ropade han allt mera förtömad, »du borde
skämmas att bära dig åt på det sättet! År du en
anständig flicka du, som i din fars frånvaro sitter där och håller
kurtis med den första unga glop du får tag uti? Du
borde skämmas ögonen ur dig, det borde du, och jag
borde köra dig på porten, det borde jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
