- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
54

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanliga hvardagsmenniskor, — herrn har komiska anlag,
det är säkert, det! Inte för att det här bevisar
någonting, för rollen är egentligen för god för att kunna
skämmas bort, men i alla fall har herrn inte alls burit
sig dumt åt, för att vara så nybörjare som herrn är!
Nu ska’ herrn nästa gång få försöka sig på patron
Silberkuhl i Bröstkaramellerna, som också är defekt
genom Salmans sjukdom! Det är en prägtig roll, ska’
herrn tro, och den . . .

— Ja men han sjunger ju, vet jag, och jag har
inte en ton i halsen! — försäkrade Vilhelm ytterligare
förskräckt.

— Alla menniskor kunna sjunga! — förklarade
direktören, — det är bara mer eller mindre öfning som
gör det!

— Ja, men jag är aldeles komplett utan öra! —
återtog den komiska sånggudinnans offer med en
förtviflad ansträngning, — jag kan aldrig lära mig sjunga
rent!

— Nå ja, så sjung falskt då, det gör ingenting i
en kuplett och det har händt större sångare än herrn!
Får herrn för resten bara nöta in det rigtigt, så går
det nog! Jag har sjelf hvarken röst eller öra, och
ändå har jag sjungit Daniel i Alphyddan i min gröna
ungdom.

— Jaha, men jag har hört att direktören hela tiden
var en half ton under orkestern! — inföll gamle Blom,
som sjelf aldrig kunde hålla tonen.

— Ja herre, det var jag! — utbrast Lager med
berättigad stolthet, i det han slog sig för bröstet så att
mjölet snöade ner ur den gråa Sjövallsperuken, som han
ännu hade på sig; — och gubben Rylander, som den
tiden anförde orkestern i Linköping, påstod att det var
ett konststycke som ingen sångare kunnat åstadkomma,
så långt som han mindes tillbaka.

— Är det sant som det påstås att han lät orkestern
transponera en half ton, för att få direktören in igen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free